MOLLELINAS

 

Jag har blivit som nykär i hästar igen, det är helt sjukt. Hästarna har stigit över dansen, något jag inte trodde var möjligt längre! Men efter flytten från Tyra och allt, där jag var med hästar varje dag så tror jag att det blev väldigt jobbigt för mig att vara i stallet en period för det blev som att vara på Wiggeby igen. Även om jag skulle göra allt i min makt för att flytta tillbaka så kan jag inte det, det finns inte en chans att jag flyttar tillbaka. 0%. Det är för att jag har mitt liv här i Uppsala och jag måste leva det. Jag ska med Carro på tävlingar nästan varje helg, längtar som attan!!! Och jag har verkligen Carro att tacka, om inte jag hade börjat praktisera hos henne hade jag fortfarande inte "hittat tillbaka" till hästarna. Nu är det en ren njutning av att bära vattenhinkar och svettas ihjäl, ni vet! ;) Att stå och pussa på hästarna, kolla på när Carro rider, ja ALLT är bara underbart! Mocka... ja men ni vet. 

 

Nu glider jag iväg här lite, det jag egentligen skulle skriva om är att jag älskar hästar så jäkla mycket! Asså det är sjukt. Jag bara log heeela vägen hem idag. Hästar är det jag vill jobba med, jag brinner för det och kommer alltid göra det. jag kommer alltid att vara en hästtjej som kommer att stiga upp tidigt, pussa på alla hästar och kämpa mig igenom dagarna, oavsett hur trött jag är. Jag kommer fullständigt skita i att prioritera vännerna och skolan, asså inte så som det låter nu haha men jag MÅSTE prioritera hästar och skola nu, det är numero unos! Utan detta kommer jag ingenstans om jag vill jobba med hästar. Att vara hos Carro är min livs chans nu typ! Jag lär mig saker hela tiden sen har hon så mycket gott att ge mig. Men det är så många som ska hålla på och kolla snett på mig för att jag säger att jag vill jobba med hästar. Jag HATAR det. För vet ni vad era bitterfittor där ute som inte kan låta mig göra det jag vill? Jag vaknar hellre med ett leende klockan 06 på morgonen och är glad för att gå ut till stallet och kommer sedan in för att äta nudlar, istället för att vakna på morgonen, sur, bitter och less på livet för att man inte tycker om sitt jobb och sen kommer hem med en stor, fet, dyr köttbit till middag. Förstår ni vad jag menar?

 

Jag bryr mig inte om hur mycket pengar jag har, bara jag får allt att gå runt är jag nöjd. Jag behöver inte en miljon om året för att leva mitt liv, så är det bara! Hästar är DYRT och att jobba med det är dåligt betalt, MEN man kan leva på det! Det är SÅ många som inte förstår lyckan jag får genom hästarna. Och inte bara hästarna utan de som man jobbar med i stallet får man en sån bra kontakt med, man blir som en familj för alla bor på samma gård, brinner för samma sak och jobbar tillsammans. Man umgås hela tiden. Därför är det SÅ himla viktigt att personkemin stämmer mellan alla, annars funkar det liksom inte. Jag väljer alla dagar i veckan att jobba med hästar och äta nudlar dag ut och dag in, istället för att jobba som typ ekonom och äta biff varje kväll men somna med tårarna i ögonen. Det är inte det livet jag vill ha, och då tänker jag inte gräva fram en bana för det heller. Jag har fått det bevisat för mig att hästar, det är min grej. Jag är inte as duktig men jag kan en del. Och jag kommer fortsätta just för att jag fick tillbaka suget, efter ett lite kortare uppehåll (utom skolan). Hästar är mitt liv och jag skiter i om min rygg pajjar, jag flyger av tusen gånger och blir biten och sparkad. För det är de fina och roliga stunderna som väger upp. Jag skiter i alla j*vla idioter på framhoppningarna som inte kan sammarbeta, när ens ekipage rider i mål och det har gått bra, DET överväger ALLT. Allt, allt allt!!! Jag bara ryser när jag tänker på det, och snart är det dags igen. 

 

Alla ni där ute som tvekar på vad ni ska göra, gör endast det som gör just DIG glad! Annars kommer du tyvärr inte komma långt i livet. Tänk om Carro skulle sälja alla sina hästar och byta ut odm mot typ kor, bara för att det är bättre betalt. Inte att hon ska rida på kor men de bygger om och skaffar lagård istället. Hon kanske får mer pengar i fickan, men hur lycklig skulle hon va? Man ska alltid göra det man VILL och tycker är kul, det är ju fasen det livet går ut på! Även om man inte kan göra det just idag, så ska man alltid ha det som mål. Jag vill bli lika duktig som Carro en dag men pfft, vet ni HUR många år det kommer ta för mig? Kommer jag ens komma dit? jadu... ingen vet. Men jag VET att jag kommer kämpa varenda dag för att ta mig dit. Jag har inte möjligheten att ha egen häst och därför är det väldigt svårt för mig att utvecklas i den takt som de flesta elitryttare gör. Men jag vet att jag har en bra grund och om det går vägen med Ellan, ja då har jag ett riktigt bra erbjudande! 

 

Ni måste lova mig att ni gör det ni vill, och älskar. Gör ni inte det, se till OCH GÖR DET då för tusan! Kanske inte just precis idag, men någon gång i livet ska ni svänga höger istället för vänster och ta den där "risky way". Den vägen ni skulle gått från första början! PUSS!