MOLLELINAS

Idag har jag varit och provridit en häst som heter Kenzo, och jag kan säga direkt att det är nog den svåraste hästen jag suttit på, eller känns det som nu efter första gången iallafall. Han är så otroligt känslig, samtidigt som han är okänslig... förstår ni hur jag menar? 

 

Jag kan ju börja med att berätta att vi skulle rida på ängen, och det gick åt fanders... jag var jätte osäker och skulle trava sedan valde han att galoppera och jag tänkte "ja men han är ju uppvärmd så han kan få galoppera" (ägaren red lite innan mig) och så skulle jag INTE gjort. Sedan hade jag alldeles för långa stigläder märkte jag då jag tappade båda stiglädrena och Kenzo galopperade glatt på och jag försökte stå i lätt sits och hålla balansen, för satt jag ner utan stigbyglar och tappade balansen drev jag bara på honom och då gick det ännu snabbare.

 

Jag har aldrig skämts så mycket i hela mitt liv... jag ville bara sätta mig i ett hörn och gråta. Jag visste att jag inte skulle få stopp på honom så jag tänkte att jag skulle försöka slänga mig av i farten och hålla i tygeln så han skulle stanna, så jag började kasa åt sidan och då stannade han! Han menade såklart INGET illa med denna lilla händelse, det var helt mitt fel. Jag lät han göra som han ville, vi var på en äng med gräs och han tyckte helt enkelt att det skulle passa att testa mig lite. 

 

Efter detta gick vi upp till ridbanan istället, för att han skulle coola ner sig lite. Jag skakade av nervositet, var inte speciellt rädd. Är inte rädd att jag ska ramla av, det har man gjort så många gånger. jag vill bara inte skada hästen på något sätt eller skämma ut mig, vilket jag tydligt redan hade gjort nere på ängen. Men väl uppe på banan kortade vi lädrena och så skrittade jag ett bra tag och försökte bara lugna ner mig och få tillbaka självförtroendet. Jag kan ju rida, men han var så svår! Han är känslig i munnen och jag vågade knappt ta han i munnen efter att vi varit på ängen, för där gick han bara emot min hand, eftersom att jag hade havlt panik och visste inte vad jag skulle göra. Alltså, han stack ju inte med mig, eller det beror hur man ser på det. Men han bestämde helt enkelt tempo själv och jag märkte att han inte lyssnade på mina ben så jag stog upp i mina alldeles för långa stigläder (tills jag tappade stigbyglarna eftersom jag stog på tå) sen var det bara att försöka hoppa av... haha!

Men sedan kom vi upp till ridbanan och ägaren, som är super trevlig, hjälpte mig och tipsade lite om hur man kan göra, hur man ska tänka osv. Det gick SÅ mycket bättre när hon hjälpte mig, jag förstod mig mer på honom och vi kunde sammarbeta till slut! Innan ägaren hjälpte mig, så satt jag och vågade inte ta Kenzo i munnen, det kändes som att han skulle dra iväg igen och att jag skulle tappa kontrollen, vilket såklart är obehagligt då det är stora djur och bestämmer dom sig för något, ja då har man tyvärr inte så mycket att säga till om. 

 

Men ni kommer att se på videon vilken OTROLIG skillnad det är, så kolla klart på hela filmen! Vi filmade inte galoppen innan ägaren hjälpte mig, tur det för det gick inte så bra. Jag galopperade något varv innan hon hjälpte mig och nära Hanna till slut fick stoppa honom ville jag bara hoppa av och gå iväg och gråta. Fy vad jag skämdes, jag kände att jag och Kenzo inte klickade och vart bara ledsen och ville ge upp. Sedan bestämde vi oss alla att börja om från början och OJ vilken skillnad! :D Tack vare Ulrika (ägaren) hittade jag några knappar på Kenzo och förstod mig på honom. 

 

Man MÅSTE rida Kenzo på yttertygeln, det går INTE att lätta för då tar han det som att han kan springa, och det är just det jag inte är van vid. Innertygeln försökte jag leda lite med, och såfort jag släppte tygeln lite så kände jag att det gick liiite snabbare. Han är så känslig, fast han inte är det. Eller.. det är svårt att förklara! Han är en underbar och speciell häst och man måste själv sitta på honom för att förstå hur man ska göra. Man får veeeerkligen INTE släppa ytter, för då kollapsar allt, verkligen. Bogen flyger iväg, han släpper bakbenen vilket resulterar i att han sänker ryggen och kör upp huvudet, och sedan tappar man tempot och han växlar uppåt. Och det är endast mitt eget fel.

 

Men eftersom att jag vill bli unghästutbildare MÅSTE jag kunna anpassa mig efter hästarna, jag ska inte tro att hästarna ska anpassa sig efter mig, speciellt inte när det gäller unghästar, där måste man kunna anpassa sig efter hästen och det är så svårt för alla hästar är helt olika. Det finns inte en enda häst som är sig lik, och det är det som är så underbart. 

 

Med en enorm träningdverk i hela kroppen är jag ändå nöjd efter idag. Till slut lyssnade han på mig och han gick i ett bra tempo i alla gångarter, vilket var målet idag. Ni kommer också se att han går med huvudet rätt upp i luften, och det är för att jag inte vill fokusera på formen det första jag gör och sitter och sågar ner honom. Jag vill erbjuda han ett stöd, och när han känner sig säker och jag rider rätt kommer han söka sig ner och ta stöd på bettet, vilket han gjorde sen. När Ulrika red var han SÅ fin, han gick så bra och hon kunde samla han så otroligt bra, även därför vart jag så ledsen. När jag hade sett med mina egna ögon att han verkligen kunde, men inte med mig, då sjunker självkänslan enormt. Men det blev som sagt bättre sen ju!

 

Jag ska åka dit några gånger och rida honom med Ulrika, så ska vi sedan bestämma oss för hur det blir. Jag skulle absolut kunna tänka mig en framtid med Kenzo, men det kommer krävas otroligt mycket arbete för att jag ska lära mig honom, det kommer kräva ännu mer ridning. Ni kommer också se att jag lutar mig framåt en del med överkroppen och det är för att jag vill vara mjuk i handen, detta är inget jag gör medvetet för då skulle jag medvetet lägga min och hans vikt på hans framben, vilket jag absolut inte vill. Jag vill ju att han ska få in benen under sig och då måste man sitta upp. Men jag var så ofantligt nervös och ville bara göra mitt bästa och satte en massa press på mig. Vi får se hur det går, men om det går bra de gånger jag kommer rida Kenzo nu för Ulrika så kommer det nog bli bra! Jag hoppas på att jag kommer hitta hans knappar och förstå honom, för han är en väldigt fin häst med mycket potential!

 

Åh herregud vad långt inlägg, men det var länge sen jag skrev något om hästar så hoppas det uppskattades och att ni orkar läsa mer :D Idag har Hanna köpt en skit stor pool som vi ska inviga imorgon, bilder kommer självklart! Om inte här så på min instagram där jag heter @sophiesvensk , puss!