MOLLELINAS

Hej på er! Hur mår ni?
Förlåt för den dåliga uppdateringen.. tog inte med mig datorn till säva eftersom jag redan hade 4 stora väskor med mig och jag kände inte för att bära runt på datorn som är rätt tung, när jag redan hade fett mycket packning haha. Men jag ska självklart summera och berätta allt vi gjorde!

 

Vi började med en dressyrträning för Pia Fälth, duktig dressyrtränare men kändes som att hon var lite less på oss haha.. kändes som hon var lite irriterad typ. Iallafall, jag fick rida en jätte fin häst som heter Zansibar, en valack som är 10 år gammal. När jag såg han i boxen hade han otroligt fin exteriör och jag kunde se att han ändå skulle ha relativt lätt för att arbeta, av hans muskler att döma så går han inte med huvudet i vädret, han hade bra ryggmuskler och inga underhals muskler, tummen upp tänkte jag! Sen red vi ner mot ridhuset och herre jössanes... han var SÅ pigg, nästan het. Han lyssnade inte så bra på mig och blev rätt tung i handen. Nu är ju detta en ridskolehäst och detta kan bero på hur han blev riden sist, om det var en ryttare som satt och drog han i munnen dagen innan är ju det de sista han minns.. 
Jag hade en del problem med honom, han var stark och pigg, ville få bort att han bet tag i bettet och ha kvar hans energi, men det var svårt. Han reagerade även väldigt starkt på alla andras smackningar, såfort någon smackade så tog han tag i bettet och var beredd att dra till Kina typ, haha riktigt så illa var det kanske inte. Men han var väldigt känslig, och jag försökte säga till alla att inte smacka i vartenda jäkla travsteg, för det gjorde dom och det gick inte så bra för mig då. Lyssnade någon? Nej... dom kanske hade lite sega hästar men man ska för sjutton inte smacka var 5e sekund för det, då förlorar man ju röstens inverkan och tjatar bara. 

Iallafall, jag fick galoppera sen ensam på en volt för Pia.. haha pinsamt men Zansibar kunde fokusera liiite mer iallafall när det bara var jag som gav han signaler.

 

Sedan hade vi lite aktiviteter för tvåorna som vi planerat och sedan åt vi lite mellanmål, vid 19 tiden typ var det clinic nere i ridhuset som vi kollade på, inte så lärorikt då det var riktat till alla ridskoleelever, så det var mycket basic typ hur man sitter i sadeln osv, men dom hade gjort det lite roligt så det var kul, många skratt! Vi åt sedan pizza och pratade om morgondagen när vi skulle hoppträna för Arnold Assarsson. Jag skulle rida Zansibar igen och jag var så sjukt nervös så jag nästan kräktes, eftersom det inte hade gått så bra på dressyren och jag kände att jag inte hade hittat hans knappar än. Men vi gjorde oss fina och gick ner mot ridhuset, jag var i första gruppen. Arnold är en grym och fantastisk tränare, jag rekommenderar alla att träna för honom! Jag var lite rädd och ville inte hoppa högt alls, inte när jag inte kände Zansibar än. Så vi hoppade typ 30 cm, det fick alla grupper göra, oavsett vilken nivå man låg på. Så vi började med mycket markarbete, alltså hoppryttarens dressyr haha. Red runt, tempoväxlingar, volter, ja men ni vet, mycket lösgörande. När jag började trava på Zansibar, ja oj satt jag ens på samma häst? Han var lugn, lyssnade på mina förhållningar och han var verkligen en dröm att sitta på! Jag var så glad att jag satt där på honom, och visa upp oss två inför Arnold. Vi körde även galopparbete enskilt, vi skulle rida på ena 20meters volten, rida rätt upp och göra halt lite efter X. Sedan galopp direkt från halt, oj vad duuuuktig Zansibar var! Jag tror han hade träningsverk från dressyren då han kändes lite stel och slö i bakbenen, fick driva på ganska ordentligt i 10meters volterna i trav. Men han fattade galopp direkt från halt och jag var så nöjd med honom, så då kunde jag även fokusera en del på min lätta sits och den blev bättre, Arnold sa bara att det såg jätte bra ut, medan alla andra fick konstruktiv kritik och vad de skulle bättra till nästa gång, då kände jag mig lite extra bra. Och så känner jag ALDRIG. Menar inte att de andra var dåliga, men jag var faktiskt nöjd med mig själv, och speciellt med Zansibar. 

 

Vi hoppade inte mycket alls, de första 45 minuterna gjorde vi många markarbetsövningar, sen hoppade vi kanske 5-6 språng sen var det klart haha, lite tråkigt kanske men jag tycker verkligen att Arnold var en sjukt bra tränare! Han var hård och bestämd, men på ett bra sätt. Han gav även många bra tips, och det bästa tänkte jag dela med mig av. Han sa att i hoppningen, och allmänt, gör det enkelt för hästen! Sitt inte och rid mot ett hinder och dra i tygeln hej hopps för att den inte byter galopp, gör det bara simpelt. Så ska man alltid tänka, man ska även göra ALLTING för att det ska bli bättre. Ska man lägga en volt ska man göra det för att det ska förbättra någonting, inte bara för att göra det. Han var väldigt mån om att man skulle hålla sig till sargen så mycket som möjligt, inte hålla på inne i mitten och flamsa runt. Han gav mig självförtroende och jag skulle LÄTT kunna träna för honom igen. Speciellt eftersom att han inte tycker att man ska hoppa skyhöga hinder hela tiden, det sparar på både häst och ryttare. Det svåra och det viktiga i hoppningen är inte själva hindret, det är allting där emellan! Anridningen, hur det ser ut efteråt, man måste kunna planera vägen, man måste ha koll på hästen på de låga hindrena för att kunna hoppa ens 1 meter. Jag var så glad efter hoppträningen och pussade en massa på finaste Zansibar som var så duktig med nervösa mig där uppe på ryggen..