MOLLELINAS

Hej på er!
Framtiden.. usch jag får ont i magen och ångest bara av att tänka på det.. Jag har många planer och många drömmar jag vill uppfylla, allt går om man vill.. men då måste man våga att satsa allt på sina drömmar och planer, allt. 

Som ni vet går jag ju i trean nu, alltså mitt sista år på gymasiet. Det är blandade känslor angående det, jag vill verkligen inte lämna gymnasiet, det är en stor trygghet för mig och min skola har verkligen lyckats med att få eleverna att känna sig trygga och att de kan vara sig själva, enligt mig iallafall. Jag tycker om alla lärare på min skola väldigt mycket, och det finns vissa lärare som jag har kunnat prata med om saker som nästan ingen annan vet... man behöver någon vuxens stöd som redan är ute ur tonåren, och som varit med om tuffa saker dom med. Alla mina lärare (eller iallafal de som har oss mest och har våra hästkurser) vet om allt med Tyra, och det tycker jag är väldigt skönt på något sätt. Det finns en speciell lärare som förstår mig, som vet om att jag haft det väldigt tufft och det känns skönt att man kan komma till skolan och inte alltid vara vanliga "sophie"... jag kan komma till skolan och vara lite ledsen, utan att folk ska kritisera och ha sig. Så det är därför jag har en stor obehgskänsla ang skolan och allt med att jag snart inte längre kommer vara en elev där. Snart är mina tre år avbrukade där, och på studenten kommer det rinna tårar av både glädje och sorg. 

 

Efter studenten har jag alltid sagt att jag vill åka ner till Flyinge och plugga, till unghästutbildare. Flyinge ligger nere i Skåne och jag tror att jag kommer åka ner och jobba där ett år eller nåt innan jag söker in, sedan medan jag jobbar kommer jag även läsa till några kurser på komvux, typ matte och sånt som kanske behövs. Jag känner också ett extra drag till skåne för att jag kommer ha vänner där nere då som bor där, som ska flytta dit nu snart :) 

 

Men det är läskigt... att flytta till skåne är inget man gör pang bom, jag kommer att ha denna tanken och planen med mig enda fram till studenten... prata med pappa och prata med folk om vad som kanske är bäst, kolla om det finns jobb på några stall där nere, då vill jag inte ha ett hästskötarjobb utan kanske ett jobb på en ridskola eller något liknande medan jag pluggar. Det kan vara ganska skönt att ha någorlunda rutiner, det har man om man jobbar på ridskola. Då slipper man bo där också, ska jag jobba som groom för en tävlingsryttare är det mycket hårdare arbete och jag kommer inte kunna bo någon annanstans än på gården då. 

 

Men åååh jag vet inte, så himla svårt och jobbigt... det är verkligen inte lätt att bli vuxen. Stora beslut ska tas, och man själv är den enda som kan bedöma om det känns bra, om det är rätt eller fel. Så är det när man är vuxen. Men jag är rädd också för att jag ska flytta hemifrån så pass tidigt, hur ska det gå med ekonomin? Hur ska jag ha råd med hyran? Hur ska jag ha råd med en egen häst, om jag nu skaffar det så tidigt efter studenten. Jag vill ju även åka till tomorrowland nästa år, haha, då kommer jag tvinga med mig Felicia. Om det inte blir tomorrowland vill jag gärna åka till någon annan festival här i Sverige, kanske bråvalla eller summerburst. 

 

Jag vill göra så mycket med mitt liv, jag vill bli ihågkommen. Jag vill göra stordåd, jag vill göra en förändring... jag vet inte vad för förändring än, men något vill jag göra. Jag vet bara inte vad. Det är så mycket tankar i mitt huvud just nu, allt med skolan, en massa på privatlivet, en MASSA. Jag kan inte ens koncentrera mig i skolan, jag är helt slut i huvudet. Jag är så trött och är inte taggad på något, fastän jag SÅ gärna VILL vara taggad på allt. Så jag intalar mig själv att jag är taggad på skolan, på dansen, på allt.. sen är jag inte det egentligen och jag kör över min egen hjärna... hur kommer detta sluta? Kommer jag ligga i min säng efter studenten och vara deperimerad? Alltså.. vem vet? ingen vet hur det kommer bli i framtiden, och det går inte att göra något NU för att förändra framtiden, samma med dåtiden, det går inte att göra ett SKIT nu för att ändra det som har hänt, det går verkligen inte. Hur mycket man än vill spola tillbaka tiden så GÅR DET INTE. Jag och säkert många fler måste förstå det... det som har hänt, ja det har hänt. Och vi kan inte se in i framtiden, så hur ska vi kunna ta beslut nu, idag, som ska gynna oss i framtiden? Ingen vet ju hur framtiden ser ut... jag kanske inte ens vaknar upp imorgon? Men asså ni förstår.. det är så läskigt.. exakt vad som helst kan hända, och det skrämmer mig. Därför ska man leva sitt liv så gott man kan varje dag och verkligen ta vara på de personer man har nära, tala om för dom hur betydelsefulla de är, för sen nästa dag kanske dom inte finns mer. Man vet aldrig... det finns idioter i trafiken, det finns idioter på gatorna och det finns idiotiska kroppar som väljer att stoppa människors hjärtan..

 

Ja nu gled jag in på ett litet sidospår här haha.. men just NU är planen att jag iallafall ska klara av att flytta ner till Sindarve i 4 veckor, klarar jag inte av det vet jag inte hur jag ska klara av att flytta till Skåne haha. Men jag vet att jag kommer klara det, det är som Felicia sa till mig "tro på dig själv, du kommer klara allt du tar dig an". Tror man inte på sig själv kommer det aldrig någonsin att fungera, och har man inställningen att någonting inte kommer gå, ja då kommer det inte gå. För då är man negativt inställd automatiskt och då ger man inte allt man har!! Och det ska man alltid göra, jag gör alltid det. De som känner mig vet att när jag ger mig in på något, stort som litet, så går jag in för det till 110 % ! Sån personer har jag alltid varit, jag vill lyckas, jag vill göra andra glada och stolta över mitt arbete och vad jag åstadkommit. Det är bara att tro på sig själv, så går det alltid! Det lovar jag er. 

 

Så, 2015 kommer bli ett händelserikt år. Jag kommer starta min första tävling i cheerdans, och vem vet det kanske finns cheerdans lag nere i skåne också? För jag vill verkligen satsa på att komma ner till skåne, och som jag sa innan.. ska man satsa allt på sina drömmar MÅSTE man vara villig och beredd på att ge upp mycket. Flyttar jag till Skåne kommer jag flytta ifrån pappa, alla mina kompisar här uppe, dansen, mina tryggheter, mitt rum... ja men ni vet. Det är mycket man lämnar för att bygga upp en ny hållplats i livet. Om jag nu flyttar till Skåne kommer jag självklart att hälsa på vänner och familj så ofta jag kan.. kanske till och med flyttar tillbaka efter att jag har utbildat mig klart och jobbat klart där nere.. men jag vill inte säga nåt. Jag vill inte säga att jag kommer flytta till skåne, för som sagt, man vet aldrig vad som händer i framtiden. Men det är en dröm och en PLAN att flytta ner till Skåne efter studenten. Och varför just skåne kanske ni tänker då? Jo, nere i Skåne eller längre ner i Sverige finns det många proffsryttare, det är otroligt fint och jag kommer ha vänner där nere då. 

 

 

Vad har ni för planer för framtiden? Några drömmar? kom ihåg.. man kan aldrig drömma för stort <3