MOLLELINAS

Jag har ingen motivation till skolan alls, eller något annat för den delen. Är något fruktansvärt ledsen över att min kompis, eller ja min fd. kompis gjorde som hon gjorde och jag kan bara inte sluta tänka på det. Jag ser henne och allt vi gjort tillsammans överallt, alla våra minnen sitter i hela skolan, vart jag än kollar ser jag bara oss, hur kul vi brukade ha. Nu är det inget mer med det, och det gör ont. 

Jag känner bara att livet är väldigt hemskt just nu, hur kunde hon lämna mig när jag mår som sämst? Jag förstår det inte och jag är väldigt ledsen över det, för alla försvinner ifrån mig. Det blir inte bättre av att tänka på att Felicia flyttar om 8 dagar, asså jag vill inte ens tänka på det. Vi ska försöka hinna ses innan jag åker till Gotland, jag ska ge henne ett brev och en liten present, bara för att jag tycker om henne så himla mycket.. <3 

 

Så, ja livet är väl inte på topp. Tror inte jag skrattat någon gång idag, sitter bara med mungiporna nedåt och försöker att inte börja gråta.. kul. Kan inte fokusera mig på skolan eller uppgifterna, och Maria som är vår mentor är såklart sjuk. Så jag kan inte prata med henne heller och hon är den som förstår mig, det är hon och Felicia som jag känner att jag kan prata med. Maria har varit sjuk i flera veckor nu :( 

 

Känns ju jätte kul att jag ska komma ner till Gotland när allt detta händer... not. Hur kommer det gå egentligen? Sitta där ensam på kvällarna och bara gräva ner mig i alla tankar, helt ensam i ett hus... kul liksom.