MOLLELINAS

Alltså, åh fy vad jag hatar att må dåligt, det är det värsta jag vet. Jag måste skriva det här för att själv förstå att jag faktiskt mår dåligt och det suger. Det är 9 dagar kvar tills Felicia flyttar till skåne och det gör så ont i hjärtat att veta att hon kommer vara 70 mil härifrån... Jag är SÅ rädd att jag ska förlora henne, jag orkar inte det här. Jag orkar inte leva med mer sorg, rädsla, panik och ångest över vad som skulle kunna hända. Men det bara blir så när hon är min riktiga vän som jag vill göra allt för. Jag är så ledsen att jag inte ens kan gråta, jag har ont i hjärtat för alla tas bara ifrån mig hela tiden och jag är less nu, jag tycker inte att det är rättvist. 

 

Snart åker jag till Gotland, jag ska vara där i en hel månad. Ensam. Hur sjutton ska det gå? Jag skulle så gärna vilja åka ner till skåne efter jag varit på praktik, för jag har nämligen höstlov direkt efter praktiken... jag ska prata mer med Felicia om det, men de är rätt nyinflyttade då så jag kan inte bara komma där och tränga mig på liksom... men jag hoppas att det ska funka.. det bara måste funka för vi kommer antagligen inte hinna ses innan jag åker till gotland, och hon flyttar några dagar efter att jag åkt :'( Livet är inte lätt, det är verkligen inte det. 

 

Jag känner mig bara helt nere just nu... inget känns kul, tänker bara lägga energi på de människor som känner att de kan lägga energi på mig, och just nu är det Felicia. Åh, så himla sjukt att just när vi lärt känna varandra bra flyttar hon, sen som jag sagt innan tycker jag det är starkt gjort av henne. Hon förtjänar att må bra, och om hon måste flytta till Skåne för att må bra, så är det de hon ska göra! Men, det suger för mig. Det suger, så sjukt hårt. Detta har verkligen varit pricken över i:et, jag har blivit helt nedstämd efter att jag fick reda på detta, jag tror att jag bara gav upp helt enkelt. Jag kommer aldrig mer våga närma mig människor, jag kommer aldrig någonsin våga komma nära någon, älska någon. Jag har de få personer i mitt liv som finns i mitt hjärta, och de släpper jag aldrig. Men jag tror inte att jag kommer ta in några nya på flera år, jag kommer inte klara att leva med rädslan att något snart ska hända. Kul liv.