MOLLELINAS

Hej... igår när jag gick på centralstationen påväg hem från dansen fick jag ett sådant där "deep-moment". jag såg uteliggare packa sina grejer och förvirrat gå iväg, för att hitta någonstans att sova. Asså, det är så hemskt... jag personligen tycker inte om folk som tigger, jag tycker verkligen inte om det och blir bara irriterad, men de människor som VERKLIGEN inte har nåt hem, ingen familj, ingenting... varför hjälper ingen dom? jo för att dom syns inte, dom klagar inte, dom tigger inte... dom gömmer sig någonstans och vill inte vara till besvär. 

Är det bara i Uppsala som tiggarna har dyra dunjackor och moderna telefoner? Förlåt men hur har dom ens råd? Nu ska jag berätta något som jag aldrig kommer glömma någonsin. För några månader sen hade jag cyklat till bussen på morgonen för att åka till skolan, det var kallt och det kom ånga när man andades. När jag närmade mig busshålsplatsen såg jag något inne i busskuren, men jag kunde inte riktigt se vad det var för det var dimmigt och lite mörkt. När jag kom närmare så låg det EN MÄNNISKA där, jag vart så otroligt rädd, det vart jag verkligen. Denna människa låg på bänken, som underlag hade han/hon en massa tidningspapper, sedan hade människan lagt sig i en sopsäck och hade lite slitna kläder på sig för att försöka hålla värmen. Jag kunde inte se ansiktet då det var döljt, han/hon hade gömt det i någonting för att inte frysa ihjäl under natten. Alltså, på riktigt? DET DÄR om något är riktigt hemskt... jag mådde så dåligt hela den dagen för att jag inte hade hjälpt den där människan... men vad skulle jag göra? Öppna upp mitt hem och lämnat honom/henne där...? När man kan hjälpa, så tycker jag att man ska hjälpa! Men jag vågade faktiskt inte, jag var rädd för vad som skulle hända om jag väckte den här människan, skulle han/hon attackera mig av rädsla eller tänk om människan inte ens skulle vakna?

Jag fick iallafall en tankeställare igår, vi alla i Sverige har riktigt bra förusättningar till att få ett bra liv. Det är inte som för de i Afrika till exempel, där det är fattigt och ebola sprider sig och det går inte att stoppa. De kan inte ens följa sina begravningsritualer och får inte pussa på sina nära och kära som dött, för då kommer de själva dö i ebola. Asså det är sjukt, vilken SJUK värld vi lever i! I Sverige är vi väldigt bortskämda, vi har inget krig, vi har bra ekonomi, bra skolor, bra sjukvård, bra jobb, bra lön. Det kanske inte är jämtställt i Sverige, men om det inte är det i Sverige vart tror ni då att det är jämställt? Inte i Afrika iallafall. Men där har dom inte tid att klaga på det, dom kämpar för att deras barn ska överleva och inte svälta ihjäl, medan vi klagar på någon krona mer eller mindre i timmen. Nu kommer alla feminister hata mig, och jag säger inte att det är bra att män tjänar bättre än kvinnor, det är fel. Men, DET om något är väl det minsta problemet som finns i världen idag? Kolla på alla andra länder, alla u-länder som skriker efter hjälp, som blir bombade och deras familjer dör i en sjukdom som det inte finns något botemedel för. Vi måste sluta tänka på oss själva så mycket, sluta med att vara egoistiska och självupptagna. Alla utsätts för olika saker, och det finns såklart hemska saker som händer här i Sverige också som människor måste leva med hela sina liv... en person i sverige kan må minst lika dåligt psykiskt som en eboladrabbad i Afrika.. men, tänk på att vi har en förutsättning till att få det bättre. Vi har så mycket hjälp här i Sverige, tänk om alla länder kunde ha det som Sverige, då vore det inte lika illa i världen som det är idag. Tänk om alla skulle hjälpas åt, och inte bete sig illa eller begå brott, vilken bra värld vi skulle leva i!