MOLLELINAS

Hej på er!
Vet att jag inte uppdaterat något om Coco (och inte mycket annat för den delen) men jag ska försöka skärpa mig!

Idag har det gått 1 vecka och 1 dag sedan jag fick hem Coco Chanel, redan denna vecka som gått har varit en tuff resa... Coco är en väldigt svår häst som har mycket personlighet och otroligt mycket attityd, hon har svårt att lita på människor och är osäker vilket gör att hon är ganska respektlös och testar väldigt mycket. 

Hon var ju halt innan men friskförklarad när jag fick hem henne och hon har en rehabiliteringsplan som vi följer dag för dag i 3 veckor till, vi är på vecka 4 nu så det är denna vecka + två veckor till. 

Jag har inte suttit upp på Coco än, då jag vill att hon ska känna att JAG är ledaren och den som bestämmer, inte hon.Så planen var idag att vi skulle ut och gå i 30 min för att jag sen skulle sitta upp (första gången), skritta lite + följa schemat för trav och galopp. Det gick INTE som planerat. Coco har testat mig mycket hela veckan och jag har varit nära till gråta ibland, men har ändå inte gett upp! Hon är bara 5 år gammal och har väääldigt mycket energi, inte seg som vissa unghästar kan vara. Hon VILL jobba och hon mår verkligen bra av att jobba, när hon inte får motioneras blir hon riktigt het och vet inte var hon ska göra av all energi, och det går ut på mig när jag leder henne. Om jag ska longera/tömköra går jag alltid med henne innan, kör ledarskapsövningar som att stanna, gå saktare, snabbare osv och målet är att hon ska lyssna helt på mitt kroppsspråk och jag ska inte ens behöva ta henne i munnen (leder alltid med träns). Ibland är hon jätteduktig och stannar när jag stannar, ibland fortsätter hon bara gå. Då, när jag väl fått stopp på henne backar jag henne ALLTID , men bara om hon inte stannar när jag vill och hon fortsätter gå... sedan berömmer jag ALLTID henne när hon stannar, oavsett om hon gör det direkt eller om det tar några steg av dragkamp och envishet. Hon måste veta när hon gör rätt, och när hon gör fel, oavsett hur långt tid det tar för henne att göra halt så gör hon fortfarande rätt av att göra halt! Men backar alltid henne efter jag berömt henne när hon drar iväg, annars om hon stannar exakt när jag vill backar jag henne inte. 

 

Alltid efter att jag tömkört henne eller jobbat henne på något sätt som inte handlar om att bara promenera med henne (hon blir väldigt uttråkad av det) så är hon en heeelt annan häst. Då har hon fått jobba, hon har fått tänka med hjärnan och fått göra av med energi- på ett bra sätt. Då är hon alltid väldigt duktig och lyssnar otroligt bra på mitt kroppsspråk, stannar jag, stannar hon! Jag leder henne alltid i longeringslina, då jag inte tappar henne lika lätt ifall något skulle hända. Sedan har jag en typ av kedja som annars brukar va i tyg när jag leder henne (kommer inte på vad det heter)

en sådan här har jag fast som kedja, som jag sätter i varje bettring när jag går med henne. Den har jag såklart också när jag longerar. Hon lyssnar bättre och att leda henne i grimma går inte, inte än iallafall. Då skulle hon dra iväg direkt när hon får chansen och då har jag ingenting att säga till om... det är tråkigt att man måste dra henne i munnen, men det finns tyvärr inget annat att göra just nu. 

Idag skulle vi iallafall gå ut och gå för första gången, planen var att jag skulle sitta upp efter vi hade gått ut och gått som jag sa innan... men det gick inte så bra. Jag satte på henne hennes träns, longergjord och en martingal (jag ska ha martingal när jag rider då hon kan ha tendenser till att resa sig och då hjälper den mig att hon inte kommer så högt). Det gick bra en bit, Hanna var med och hade sin häst Hrifla framför oss. Vi klättrade upp för en backe och efter det gick allt åt h*lvete... hon var jääätte pigg, sprang förbi mig och tryckte nästan in mig i ett elstängsel där de var väldigt trångt... då började jag gråta, jag kände mig så lite och hopplös och hon hade ingen respekt alls... så vi tog oss till stallet och jag ställde in henne i boxen, tog av allting och gick iväg och grät och lugnade ner mig... kände mig så värdelös och liten där bredvid henne när hon höll på. Efter ungefär en halvtimme av gråt gick vi tillbaka till stallet, både hon och jag hade fått lugna ner oss. Jag bestämde, efter samråd med hennes ägare, att hon skulle få longeras lite och bli av med energi. Jag satte på tränset och gick ut, Hanna var med på banan nu med. Hon var faktiskt väldigt duktig och lyssnade på mig till 80% innan jag longerade. När hon gjorde en bra halt började vi longera i skritt + trav och galopp, det gick bra och hon körde flera glädjeskutt i galoppen, tror hon tyckte det var skönt att springa av sig lite men i kontroll och inte en arg/ledsen sophie bredvid sig. Sedan gick jag med henne efteråt (longerade i typ 10 min) och hon var jäääätte duktig då, hon följde mig som en hund. Så efter lite halter, som var klockrena bestämde jag mig för att avsluta när det gick bra. 

 

Hon är en väldigt svår häst, och det kommer bli otroligt mycket tårar, det vet jag... ett och annat blåmärke kommer jag nog ha också. Men jag älskar Coco, jag har fäst mig vid henne och även om jag känner i några minuter att jag bill ge upp, så tar jag tag i mig själv och så går det alltid bra sen... Hon måste bara börja respektera mig som ledare och det är något som kommer ta långt tid, antagligen. Jag kommer inte sluta kämpa med henne, tills jag har henne där jag vill ha henne. Imorgon ska jag tömköra henne, sedan vill jag gärna sitta upp på henne denna vecka eftersom jag har påsklov så jag har mycket tid, sedan måste Hanna vara med de första gångerna som min högra hand och säkerhetsperson... Jag tror det kommer gå bra att sitta upp då hon kommer få arbeta då, men jag vill inte utmana ödet, inte med Coco iallfall.

 

Så det är läget just nu, jag har en film från när vi tömkörde förra veckan som jag håller på att klippa ihop som kommer upp imorgon antagligen! Hon var jätte duktig och hon är ju aldrig tömkörd förut så hon skötte sig otroligt bra för att vara första gången! 

Det var iallafall läget om Coco just nu, det kommer vara kämpigt i säkert ett par veckor till men det är bara att ge sig f*n på det så kommer det gå till slut... men det är tufft för psyket och jag får dåligt självförtroende när hon gör som hon gör... men om jag är lika envis än henne och till och med ännu mer bestämd och envis än henne så kommer jag till slut vinna fighten om vem det är som bestämmer! Det är jag helt säker på, och jag SKA vinna denna fight, hur många dagar eller veckor det än tar! 

Nu måste jag sova, så vi hörs imorgon! Puss på er!

Hon är ju så fin, min svarta diamant <3