MOLLELINAS

Idag var det raodtrip på schemat igen, jag och Hanna skulle idag bege oss till Haninge för att titta på Coco Chanel som jag berättade för er innan. Efter att ha virrat fram i stockholm och missat avfarter haha så kom vi till slut fram till stallet! Eftersom Coco just nu är skadad kunde vi ju inte rida henne, men eftersom hon är ganska svår att hantera (hon är inte dum men det är ingen häst man chillar runt med, man måste vara med i huvudet hela tiden) så åkte vi ut dit och skulle kolla på henne idag, och helt enkelt kolla hur hon är! Helt ärligt hade jag förväntat mig en hemsk häst som sprang över en, stegrade, försökte springa iväg, ja men ni vet.. Jag pratade ju med Noora i telefon för några veckor sedan och hon berättade hela Cocos resa från att dom fick henne, Coco var bara 1 år gammal då! 

 

Men vi spolade hennes ben, borstade henne och sådär sedan promenerade jag och Noora med henne på stallplan så jag fick se hur det är Coco beter sig och vad det är hon gör. Det var inte alls som jag hade förväntat mig! Klart hon testade mig och hon blev ju stark där ett tag, men jag trodde att hon skulle ställa sig på bakbenen ganska mycket, hon reste sig inte en enda gång :) Hon försökte inte ens! Noora sa ju till mig att det är något som Coco inte gör längre, men man förväntar sig alltid det värsta eller vad man ska säga! Jag vart iallafall lite förälskad i Coco, hon var så himla charmig. När hon testade mig idag och försökte springa lite och sådär blev jag inte arg, klart jag markerade för henne att det var jag som bestämde och sådär, men när hon väl lunkade på bredvid mig och frustade så vart jag så glad och kunde inte vara arg eller så på henne! Jag tyckte verkligen om henne så jag ska sova på detta och se hur det känns imorgon, men jag tror inte att mina tankar kommer gå i andra banor om jag ska vara ärlig! Hon är verkligen speciell, en sådan häst som man inte träffar många gånger i livet och de hästarna är dom som sätter sig extra i hjärtat. Hon var en underbar häst med ett stort hjärta, det märkte man för allt hon gjorde var inte för att vara elak, utan för att hon är osäker + att jag var helt ny och hon undrade vem jag var, jag hade säkert annorlunda kroppspråk jämnfört med de som brukar hantera Coco osv. Men ah, kan inte ens beskriva riktigt hur jag känner haha jag är väldigt glad iallafall!

Det som också är väldigt skönt är att både Noora och hennes mamma är så härliga människor som har samma tänk som mig och Hanna. Noora är ju lika gammal som mig och det tycker jag känns skönt, att det liksom inte är en gammal kärring som bara vill få iväg sin häst, det är ju inte kul! Noora och jag tänker ganska lika när det gäller att hantera hästar och hur det passar att hantera Coco osv, mycket som hon berätta om Coco och hur dom brukar göra är så som jag gjort med andra hästar som betett sig likadant som Coco kan göra. Det tycker jag är en stor trygghet och får mig lugn, att jag inte behöver vara orolig eller rädd att Noora eller hennes mamma inte ska tycka om något som vi gör med deras häst! Nu är det ju inte säkert att vi kommer ta hem Coco, det ska kännas rätt för alla parter och sådär. Men om vi nu skulle ta hem henne så är det viktigt att vi har samma hästtänk som dom har, och att vi hanterar Coco på liknande sätt eftersom hon är osäker i sig själv, och då är det bra om hon får ha någorlunda likadana rutiner även hos oss :) Jag tycker det kändes så himla bra och jag tyckte om Coco lika mycket som Noora och hennes mamma, dom var så lugna och trygga i sig själva vilket gav mig en trygghet i det hela :) Jag tyckte iallafall om dom mycket och det är A och O att man klickar och kommer överens när man ska ha ett sammarbete! Det var ju så jag och Hanna träffades, jag började rida hennes häst (medryttare) och idag känner vi varandra utan och innan! Helt sjukt egentligen, man träffar verkligen nya vänner när man anar det som minst! Så var det med Hanna iallafall!

 

Så nu sitter jag här i min säng och tänker en massa! Jag är så himla glad att jag fått en sådan enorm chans att ta en häst på foder, jag kan inte riktigt förstå det faktiskt! Jag är så himla glad och vilken häst jag än får, så kommer jag ta hand om den så bra jag bara kan, som om det vore min egen! Det som är så synd med foderhästar är att man måste lämna tillbaka dom, och jag bara vet hur mycket jag kommer gråta den dagen haha.... ni vet ju hur jag är. Men jag hoppas att jag håller kontakten med Noora och att jag kan hälsa på Coco efter vi lämnat tillbaka henne, om vi nu tar hem henne, haha! Vill inte ropa hej, jag vill heller inte kasta mig in i något men är så himla glad bara! Det enda som är lite tråkigt är att det finns personer i min familj som helt enkelt inte tror på mig och inte stöttar mig. Som ni vet ska jag ju driva stallet med Hanna och det är bara så jag kan skaffa foderhäst... när man är as glad över att man kommit på en lösning som funkar och ska betala en häst själv med egna pengar varje månad, är det inte så himla kul att höra från vuxna människor att man inte kommer klara det, att det är dumt osv och att det inte är ett riktigt jobb och sådär. Ah men ni vet, det är inte så kul helt enkelt när man verkligen kommit på en lösning och slitit i stallet, städat, planerat, räknat på allt och i princip tagit bort all sin fritid för att kunna skaffa en foderhäst, så får man bara skit! Ah det är inte kul, men... jag är ju van så det är inte något nytt för mig! Så jag klarar mig bra, jag behöver inte deras åsikter, jag klarar mig bra med att veta om att jag faktiskt klarar av detta. Ingen kan trycka ner mig!

Med det sagt ska jag väl ta och säga godnatt nu, är väldigt trött faktiskt! Imorgon är det skola, suck. Men det är inte långt kvar till studenten nu! Så vi får höras snart, och jag kommer såklart höra av mig såfort jag vet mer om läget med Coco! P.S, det har varit några som kommenterat att jag ska lägga upp bilder på mig och Tyra, och det kommer inte att hända. Mina minnen därifrån hemsöker mig flera nätter i veckan och jag gråter fortfarande över allt som hände där och att det slutade som det gjorde. Jag har inte kontakt med dom längre, och jag vill inte att NI av alla ska riva upp gamla sår... så kan vi inte bara glömma att jag var den tjejen som rymde hemifrån till Tyra? Tack på förhand!

Puss nu på er, vilket långt inlägg det blev haha så + poäng till alla ni som läste hela! PUSS!